Norra kapellet

I över 150 år har judar begravts på Norra Judiska Begravningsplatsen. Kapellet som byggdes 1857 är en av de vackraste byggnaderna i svenskjudisk historia. Trots sitt enorma kulturhistoriska värde fick kapellet i decennier dessvärre förfalla. Taket läckte, fasaden var sprucken och källaren fukt- och mögelskadad. Under sommaren 2018 påbörjades en stor renovering där församlingen bekostade lagning av fönster, kalorifersystem och byte av el.
2019 fortsatte renoveringen, koppartaket lades om och fasaden lagades. Länsstyrelsen bidrog då med 750 000 kronor och med hjälp av Pro Suecia foundation, Auser Dalim, Chevra kadisha, Heckschers stiftelse och privata donatorer samlades ytterligare över två miljoner kronor in. Tillsammans har vi säkerställt att kapellets och begravningsplatsens värdighet bevaras för framtiden.

Bakgrundsfakta

Fastigheten med kapellet och gravarna ingår i ett riks­intresseområde och i en bebyggelse som pekats ut som värdefull i kommunens kulturminnesvårdsprogram. Därmed följer både ansvar och möjligheter till delvis offentligt stöd.

Initiativ till inköpet av egendomen togs 1853 av ordfö­randen i församlingens föreståndarkollegium, Lesser Meyerson. Kapellet (samt några mindre byggnader) upp­fördes för 1.400 riksdaler banco, efter ritningar utförda av Fredrik Wilhelm Scholander (1816-1881). Scholander kom senare även att rita synagogan i Stockholm. Arbetet med kapellet och begravningsplatsen fullföljdes 1857, då också flickebarnet Sara Carolina Hirsch blev den första att begravas.

I slutet av 1910-talet började professor Ivar Tengbom skissa på en ny byggnad för den växande församling­ens behov. Det beslöts istället att utvidga det befintliga kapellet. Tengboms ombyggnad, som skedde 1925-26 och än idag präglar kapellet, innebar en förlängning av byggnaden och en förhöjning av taket i sidoskeppen. Kolonner av svart Gustamarmor, fönsterrutor av pati­nerat antikglas, avdelade med masverk av kalksten för dämpat insläpp av dagsljus, elektriskt ljus för bl.a. sju kandelabrar samt mönsterläggning av golvet med mörk och ljus jämtländsk kalksten kom till. Ombyggnaden blev dyr och kom att behöva tidiga reparationer vilket två stora donationer (varav en anonym) löste. Tengbom löste också utan ersättning under flera år stora problem med tak, rännor och stuprör samt uppvärmning m.m. Sedan mitten av 1900-talet har endast mindre insatser gjorts i kapellet.

Kulturhistoriskt är kapellets värde mycket högt. Ivar Tengbom bibehöll Scholanders exteriöra formspråk vid utvidgningen 1925-26. Interiört präglas det dock av Tengboms ombyggnad och är ett mycket fint och i stort sett orört exempel på hans nordiska klassicism från 1920-talet med ett högt arkitekturhistoriskt värde. Kapel­lets interiör visar på den tyska reformerta judendomens påverkan på den svenska judendomen under 1800-talets andra hälft, i vilken man närmade sig den kristna litur­gin. Den lösa och fasta inredningen utgör också en stor del av byggnadens kulturhistoriska värde. Kandelabrar­na, bänkarna och stolarna formgavs alla av Ivar Tengbom särskilt för detta kapell och är alla intakta.